Svensk ordbok 2009, webbversion

blotta sig [blåt`a] verb blottade blottat blott·ar●göra sig o­skyddad mot in­syn eller in­grepp komm.psykol.○spec. om att visa sitt köns­organhan hade ett sjukligt behov att blotta sig för små­flickor○ofta bildligtgöra sig skydds­lös konkret el. abstrakt i jakten på ett kvitterings­mål blottade laget sighan blottade sig i debatten och mot­ståndaren fick in en dräpande replikblotta sig (för ngn)sedan 1738Subst.:vbid1-881076blottande