Svensk ordbok 2009, webbversion
[blåt`a]
verb blottade blottat
blott·ar●göra sig oskyddad mot insyn eller ingrepp
komm.psykol.○spec. om att visa sitt könsorganhan hade ett sjukligt behov att blotta sig för småflickor○ofta bildligtgöra sig skyddslös
konkret el. abstrakt
i jakten på ett kvitteringsmål blottade laget sighan blottade sig i debatten och motståndaren fick in en dräpande replikblotta sig (för ngn)sedan 1738Subst.:vbid1-881076blottande